Mackie Onyx Satelite

205mackie_onyxsatellite_0706

Mackie Onyx Satellite (test i MM nr 6/2007)

av Gunnar E Olsson

Nu börjar det formligen vimla av firewirebaserade ljudinterface på marknaden. När nu Mackie ska försöka slå sig in på denna tuffa marknad blir det med ett helt nytt koncept: Mackie Onyx Satellite.

Vi säger välkommen till det första tvådelade firewirebaserade ljudinterfacet. Det är inte första gången Mackie visar sin innovationsförmåga. Deras Control Universal är ju ett ytterst användbart inspelningsverktyg och de som suttit och jobbat med Mackie Big Knob har haft svårt att tänka sig ett liv utan denna.

ETT NYTT KONCEPT

Det var väl bara frågan om vem som skulle bli först med detta. På den laptopbaserade datormarknaden har det länge existerat ett fenomen som kallas dockningsstation. Det innebär att man har en mindre maskin som lätt går att plocka med sig och sedan en större anordning som innehåller alla kontakter och uppkopplingar som behövs för stationärt bruk.

Så enkelt är det. Mackie Onyx Satellite består av två delar. En Base Station där själva dockningsmöjligheterna finns och en mindre del; Satellite Pod som kopplas till basstationen genom att man trycker ner den i ett passande fack på basstationens översida. Båda delarna kan strömmatas via firewirebussen – om datorn är försedd med den större 6-pinnars firewirekontakten – eller med hjälp av den medföljande separata nätdelen – om datorn är en enklare PC-laptop med den mindre firewirekontakten, som också är vanlig på DV-kameror.

Tanken med Onyx Satellite är att den större basstationen ska anslutas mer eller mindre permanent i ens studio. För snabba utryckningar och inspelningar på fältet ska det räcka med att ta med sig den mindre Pod-enheten.

SATELLITE POD

Den mindre enheten är bastant som en tegelsten, men med mer avrundade former. Den är konstruerad av aluminium och stål. Det enda hos den som kanske skulle kunna ta skada är de fyra rattarna på framsidan. Den har två Neutrik Combo-ingångar (XLR och tele) på baksidan, tillsammans med två telekontakter (balanserade/TRS) för de båda utgångarna för kontrollrumslyssning (till exempel aktiva närfältsmonitorer). På baksidan finns också en firewirekontakt, kontakt för anslutning av den externa nätadaptern samt den multikontakt som utgör förbindelse när enheten dockas med basstationen. Där finns också ett hål för att koppla ett Kensington stöldskydd.

På framsidan har vi – utöver de fyra rattarna som reglerar nivån på in- och utgångarna – två hörlursuttag där det ena har en egen nivåratt och den andra delar den med kontrollrumsutgångarna på baksidan. Dessutom finns två omkopplare för att anpassa de båda ingångarna till instrumentnivå, en global omkopplare för 48 volts fantommatning samt ett gäng lysdioder som indikerar allt från signalnivå till att fantommatning eller nätspänning är påslagen.

Inne i burken finns två av Mackies senaste Onyx-miksteg med tillräcklig gain (60 dB) för att orka driva till exempel de bandmikrofoner som har kommit på modet igen. På omvandlarsidan hittar vi 24 bitars AKM-omvandlare som klarar upp till 96 kHz samplingsfrekvens.

Kort sagt: Poden har det mesta som behövs för att göra en riktigt bra tvåkanalsinspelning på fältet.

BASSTATIONEN

Den större enheten – som behöver ha Poden inkopplad för att fungera – är också den en rätt bastant pjäs. Utöver de anslutningsmöjligheter som återfinns på Poden hittar vi här separata XLR respektive telekontakter – både balanserade och obalanserade – för att kunna ha både en mikrofon, två par ljudkällor på linjenivå och ett instrument anslutna samtidigt … på varje kanal. Allt kan förstås inte användas samtidigt. Vilken av de många ljudkällorna som ska få företräde väljs med hjälp av tryckknappar på basstationens framsida. Utöver dessa åtta knappar finns en talkback-funktion. Med hjälp av den kan man antingen prata med en artist i sångbåset via den inbyggda miken. Då väljer man ”to phones”-knappen. Eller också använder man den som ”slate”-funktion. Då trycker man på ”to DAW”-knappen. Denna funktion var kanske mer användbar på den tiden man behövde märka upp olika tagningar på tejp, för att inte man skulle blanda ihop dem. I dagens datorstyrda studio kanske man lika gärna kan skriva in den information man vill spara i datorn. Den här funktionen brukar annars bara finnas på större mixerbord. Det är faktiskt första gången jag sett den på utrustning som så uppenbart riktar sig till en hemstudio- eller projektstudiomarknad.

Dessutom finns ytterligare en ratt för kontrollrumsnivå. Som vi kommer att märka när vi kikar på basstationens baksida, finns här två uppsättningar med utgångar märkta Control Room (A och B). Till denna funktion hör också att vi kan välja både vad vi vill skicka iväg (insignalen eller det ljud som kommer från datorn) och vart vi vill skicka det (till kontrollrum A eller B, till utgång 1 och 2 eller till utgångarna 1-6). Vi ska också passa på att ge Mackie en eloge för att man placerat basstationens strömbrytare på frontpanelen.

Baksidan har samma uttag för nätadapter, Kensington stöldskyddslås och firewire som lillebroder Pod, men sedan hittar vi faktiskt en massa annat. Input 1 och 2 har till att börja med en varsin rejäl XLR-kontakt (ingen combo-variant), men dessutom finns alltså både dubbla uppsättningar TRS-teleförsedda linjekontakter, en instrumentingång på varje kanal och insertjack för att man ska kunna koppla in, till exempel, externa kompressorer eller liknande. Inte illa för att höra till ett firewireljudkort för hemstudioändamål.

Dessutom finns här alltså utgångar för två uppsättningar kontrollrumsmonitorer och/eller sex andra separata utgångar. Vi har alltså en ganska komplett uppsättning med anslutningsmöjligheter.

MJUKVARA

När det gäller drivrutiner finns de som behövs på den medföljande CD:n. De måste installeras om man har en PC men om man har en Mac behövs inga speciella drivisar. Man väljer bara Mackie Onyx Satellite i Audio MIDI-setupen.

Utöver detta finns ett sequencerprogram från Mackie/LOUD Technologies som heter Tracktion. Den version som följer med paketet är 2.1. Framtida uppdateringar kommer att finnas att ladda ner från Mackies hemsida, där man faktiskt redan flaggar för Tracktion 3 …

Till dem som kanske har haft det något tveksamma nöjet att kika på Tracktion version 1, kan jag bara säga att tvåan har tagit sig rejält. Det är självklart inte lätt att konkurrera med de etablerade programmen från Steinberg, Apple, Digidesign och Motu – de har ju ganska många års försprång – men Tracktion 2 innehåller en bra uppsättning effektpluggar och funktioner och när man väl vant sig vid det något främmande gränssnittet kan Tracktion bli ett riktigt användbart inspelningsverktyg. Och … det följer ju med gratis.

De flesta har kanske redan ett inspelningsprogram som man vant sig vid och då finns kanske ingen större anledning till att börja lära sig ett helt nytt program. Mackie Onyx Satellite fungerar nämligen med de flesta på marknaden förekommande inspelningsprogrammen – undantaget förstås Pro Tools, som kräver speciell hårdvara för att fungera.

I ARBETE

Det första jag gjorde, efter att ha kopplat upp en massa in- och utgångar till basstationen, var att ta mikstegen på en teståkning. En vanlig kondensatormikrofon av god kinesisk medelklass gav ifrån sig idel välljud. Nästa steg blev att ta fram en lite mer krävande bandmikrofon. Även här räckte förstärkningen i de båda mikstegen till, utan att man behövde krana på med det allra sista på gainratten. Här är det väl på plats att skicka ut en varning. Det finns bara en knapp för att koppla in fantommatningen, som då matar båda ingångskanalerna. Många bandmikrofoner kan ta skada om man matar dem med 48 volt, så tänk på detta om ni behöver köra en bandmikrofon tillsammans med en kondensatormik som kräver fantommatning! I Onyx Satellite fungerar detta inte, så där får man kika på andra lösningar, eller spela in med bandmikrofonen för sig.

Den stora basstationen har en knapp för val av programkälla; man kan välja om man vill lyssna på ljudkällan direkt eller på ljudet från datorn. Det finns däremot ingen variant där man kan mixa de båda källorna. Man får alltså finna sig i att lyssna med den fördröjning som ens datorsystem levererar när man ska göra pålägg. Med en rask maskin är det inget problem, men alla har ju inte råd med den senaste stjärnan på datorhimlen, så här hade det varit käckt med någon form av nolatency-lyssning av den typ som många av konkurrenterna försett sina ljudkort med.

Sedan blir det dags att ta Poden på en åktur. Den har perfekt format för ryggsäcken och precis det som behövs för att kunna göra inspelningar ute på fältet. Man kan mata den med spänning via firewirebussen, den har två bra miksteg, fantommatning och två hörlursuttag med ordentligt flås. Perfekt!

En detalj som kan nämnas i sammanhanget är att det bara finns en firewirekontakt. Behöver man ansluta till exempel en extern hårddisk samtidigt som Onyx Satellite, får det endera bli en USB-baserad sådan, eller så får man plocka med en liten firewire-hub i bagaget, något som en del hävdar kan medföra konflikter, bandbreddsproblem etc.

På minussidan får vi kanske nämna att MIDI-kontakterna lyser med sin frånvaro, liksom alla former av digitala in- och utgångar. Inte heller Word Clock-synk är något vi behöver bekymra oss om. Saligt frånvarande.

LJUDKVALITET

Allt som finns i anslutningsväg fungerar alldeles utmärkt och – kanske viktigast av allt – det låter rysligt bra!

Onyx-mikstegen känner vi igen från Onyx-mixrarna. De är välkonstruerade, låter alldeles förträffligt, på ett neutralt och ofärgat sätt. De har tillräckligt med gain och bra head-room. Till detta adderar vi dessutom alldeles utsökta omvandlare från AKM. Jag spelade in allt som gjordes med Onyx Satellite på 24 bitar 96 kHz och jag är mycket nöjd med slutresultatet. Mikstegen går att dra upp ordentligt utan att det blir Niagaravarning och detsamma gäller lurarna. Där måste jag påpeka att jag inte minns när jag sist hörde så kraftfulla och välljudande hörlursförstärkare. Detta brukar ju ofta vara ett sorgebarn på ljudinterface. Här får man nog till och med varna för att det kan bli väldigt högt.

SAMMANFATTNING

Mycket bra omvandlare, välljudande miksteg och en massa anslutningsmöjligheter. Allt paketerat i ett helt nytt koncept.

Mycket vill ha mer, och det är väl ett par saker ytterligare som skulle kunna ha gjort detta till en total hemstudiosuccé. En MIDI-kontakt eller två hade inte suttit i vägen och det hade varit vansinnigt trevligt om basstationen hade möjliggjort fyra kanalers samtidig inspelning.

Som det ser ut får man ändå väldigt mycket för pengarna. Och apropå pengar så såg jag precis idag en butik som sålde Onyx Satellite för 3 495:–, även om riktpriset på 4 995:– också är ytterst konkurrenskraftigt. För 2 och ett halvt tusen vore det till och med snudd på stöld om man så bara fick Satellite Poden. Med basstationen inräknad i priset är det en ren dröm. En ytterst välljudande dröm!

Uppdatering: Här finns en film som visar Mackie Onyx Satellite … in Action.